Just nu är jag bara glad. Så otroligt jävla skit glad faktiskt. Det känns helt ärligt som jag är fri.. Jag pratar självklart om skolan. Nu har jag offeciellt bytt skola och de känns perfekt, jag är inte ledsen alls. Kanske för att jag redan gråtit till jag skakat men det var ju bara för jag skulle lämna mina bästa kompisar, dom som varit med mig 100% av min vakna tid på dagarna, Dom som jag skrattat till jag gråtit med och dom jag faktiskt har bara gråtit med. Ibland kunde jag till och med känna att jag inte orkade med klassen och bara villa slänga nått i ansiktet på dom. Haha ni vet när man är med varandra för mycket så orkar man inte med varandra till slut. som syskon, för det är vad vi är? En familj ellerhur?

.

Vi har varit tillsammans i snart 5 år och jag förstår inte hur jag ska klara av at inte träffa er varje dag. Ni har hjälp mig med allt och jag älskar er så det gör ont, tills tårarna rinner. Fan nu börjar jag gråta också... Självklart är jag rädd att det kommer vara grupperingar i den andra klassen och hur bra den är kommer den ALDRIG upp till våååran nivå. Jag kommer alltid kalla er Min klass.